Idag är en sådan dag som jag tycker är viktig. Det är 8e mars. Det är en viktig dag för att den är en språngbräda i jämställdhetskampen, en dag när åsikter ventileras o orättvisor plockas fram. En dag för kvinnor, män och allt däremellan och utanför att reflektera över könsroller, könsnormer, genus o varför sånt, som man i vanliga fall kanske inte ens ser, händer, för att kunna ha kvar samma tänkande resten av året. Det är en dag att hylla kampen o framstegen som våra far- och morföräldrar fick att ske. En dag att hylla människa för det hen är; människa i första hand o inte kön. Enligt universella dokument är alla människor födda med samma värde, oavsett hur eller vad eller vem man är född till. Hoppas det, inom en snar framtid, kan få genomsyra vårt o alla andra samhällen. Alla är lika mycket värda. Alla har rätt till samma respekt. Det finns ingen förutbestämd mall för hur man ska vara. En människa kan inte vara rätt eller fel. O vad vi har mellan benen (vilket rent krasst inte ens syns eftersom vi den största delen av dagen har kläder på oss) ska inte få sätta gränsen för vad vi kan bli. Så glad 8e mars på er!! Må morgondagen vara mer jämställd än idag!!

Seriöst!!

Dagen börjar med att jag inte kommer upp ur sängen. Det är alltid en skitdålig start. Men med bankärenden gjorda och kaffe drucket känns det lite bättre. Ska strax dra iväg o handla mat för veckan o när jag kommer hem blir det plugg och lunch.

Senare ikväll ska jag iväg till stallet också!! Idag är det galoppfattningar på Elektro som gäller, det ska bli så himla kul!! :)

Lista från

VEM

Vem är i rummet med dig? Bubblan <3

Vem fick du senaste sms av? Bästavän.
Vem tänker du på nu? Vilken grym utgång som väntar/Var i helvete vi ska förlägga utgången(Vad i helvete jag ska sätta på mig.
Vem pratade du senast i telefon med? La mia madre :) Om tvättmaskinsleveranser.
Vems hus var du senast i? Mitt eget :)
Vem önskar du var med dig nu? Mina awesome vänner.

VAR

Var är din mobiltelefon? Alltid inom räckhåll.
Var handlar du mest? Lidl. O H&M. O Gina. O Carlings. O uppenbarligen för mycket ;)
Var fick du tag på tröjan du har på dig? H&M:s (sa ju det!!) fashion against aids-kollektion.

Var åkte du senast bil? Ida körde mej till tåget. (Tack Ida!) Så, i Västerås åkte jag bil senast.

VAD

Vad åt du senast? Hemmagjort ceasar-sallad. O chips.
Vad drack du senast? Cola Light.
Vad är det för färg på dina byxor? Svarta leggings.
Vad är den närmaste saken som är blå? En liten ljuslycktasak.
Vad har du på fötterna? Rosa mysestrumpor!!

Ja, jag är så vig XD

Vad är din favorit färg? Roooooosaaaaa!! (Se strumporna o näsan ovan)
Vilken film såg du senast? Iron sky.
Vad hör du just nu? Tainted love med Manson <3

HAR DU NÅGONSIN

Sovit i någon annans säng? Många gånger :)
Hånglat på en bio? Jepp.
Hånglat i skogen? Jepp.
Tyckt att din kusin är het? Nej, ingen incestfest här inte (jag vet att kusiner inte är det i lagens mening men jag menar... Usch?)
Sovit naken? Händer.
Kört över hastighetengränsen? Nej.
Målat om ditt rum? Rosa. Mamma.
Dansat framför en spegel? Haha. Alldeles för många gånger.
Fått hicka? Joo. Men ofta vid konstiga och/eller olämpliga tillfällen.
Dumpat någon? Ja. Och jag gjorde det inte vidare snyggt. Inte något jag är stolt över.
Stulit pengar från en kompis? Nej. Aldrig.
Hoppat i en bil med folk du just har träffat? Ja. Inget jag tänkte skryta om. För det är dumt att göra sånt. Även om det oftast går bra kan hemskheter hända. Så gör det inte själva är ni snälla.
Varit i slagsmål? Faktiskt inte. Men jag vill ngn gång. O då helst vinna.
Haft känslor för någon som inte känt desamma? Har absolut hänt...
Hånglat med en främling? Definitivt.
Älskar eller saknar någon nu? Ja, jag älskar och saknar folk jämt och ständigt. Det är jag glad för.

Jag anser att alla människor är lika mycket värda. Vi är födda med ett inbyggt, okränkbart värde. Som ingen har rätt att förstöra, förringa eller strunta i. Och det här tycket jag gäller alla. Kvinnor. Män. Hen:s. Gamla. Unga. Medelålders. Normala. Onormala. Snyggarmade. Vanlig-armade. Benlös. Benig. Mullig. Ja, ni förstår. Oavsett våra yttre attribut anser jag att alla är lika mycket värda.

Men i min vardag, i din vardag, finns det de som inte tycker det. Ibland är det inte ens uttalat. Men vi som ngn gång varit där. Som av olika anledningar varken kan eller vill följa vad som normativt sett är "normalt". Vi vet. Vi vet hur det känns att outtalat vara exkluderad och inte lika mycket värd.

Igår när jag åkte hem från Uppsala hände det till exempel. En familj hamnade på platserna runt mig. Pappan visar sin yngsta dotter platsen bredvid mig och säger "Här är det ledigt". Dottern tittar på mina armar, synar de upp och ner. Med en äcklad blick vänder hon sig till sin pappa och säger "Jag vill inte sitta där". Pappan glor in sig på mina armar han med, vänder sig till dottern och säger "Jag förstår det, men du kan sitta där *pekar på en annan plats* så kan jag sitta här istället.

Det knöt sig i magen. Utan att de pratat med mig, eller ens uttalat pratat illa om mig, hade de kränkt mig. Jag blev handlingsförlamad. Det enda jag kunde göra var att stoppa i hörlurarna i öronen och flyta iväg i musiken till vi var framme i Stockholm och sedan komma ifrån de här vidriga människorna så fort som möjligt.

Sen började jag tänka. Jag blev behandlad som ett äckligt kryp. Dessutom ansåg min stolsgranne att det var en uppoffring att sitta bredvid det äckliga krypet. En stolsgranne utan kunskap eller kännedom om mig.

Mörka tankar växte sig stora på den redan oroliga självkänslehimlen. Men jag är ju handikappad. Jag kanske bara får förstå att det är så. Att folk inte alltid kan se på mig utan att känna äckel. Att folk anser att de gör ngt snällt när de låter ngn annan slippa min närvaro. Att mina armar, något jag skapades med, väcker avsky.

Sen tänkte jag vidare. Så fan heller!! Det här är jag. Och ingen har någon som helst rätt att syna och döma mig. Att värdesätta mig. För jag är ovärderlig. Precis som vem som helst. Det faktumet att mina armar på grund av en genetisk defekt bestämde sig för att inte växa klart ändrar inte på det. Jag kan göra allt som alla andra kan. Eller, jag kanske inte kan göra vissa uppenbara saker, som att spela basket, nå saker på höga hyllor eller bära tunga matkassar. Men det som räknas, att ha en personlighet. The brains. Att leva ett liv fyllt med kärlek från alla möjliga håll. Att bidra. Att få andra att växa och må bra. Att vara lycklig själv. Det kan jag. Det är däri värdet ska ligga; I den jag är och vad jag gör, och inte i det jag är.

Och jag tänker fortsätta hålla huvudet högt. Jag tänker fortsätta bära kortärmat och linnen. Små klänningar. Jag tänker fortsätta äckla idioter till de vänjer sig. Jag vägrar låta andra kuva mig och ta min medfödda värdighet ifrån mig. Jag är underbar som alla andra. Mina armar är underbara som alla andras. Men jag kommer alltid bry mig tillräckligt mycket för att reagera. Om inte på direkten så iaf i efterhand. För man får aldrig sluta reagera på äckligt beteende. För det är då sådant kommer vinna. Och om inte för min skull, måste jag göra det för framtida generationer. Så de kan leva i en värld där värdet inte räknas av för saker vi inte är, inte kan eller inte har, utan där vårt grundläggande värde är orubbligt oavsett, och där våra handlingar och vår personlighet är de enda måttstockarna för vad vi ska tycka om varandra.

Som Toralf Nilsson från Glada Hudik-teatern säger: "Man ska göra det man är bra på. Och man duger som man är". Och om en ensam person kan formulera så stora ord, så kan resten av oss göra den lilla uppoffringen att följa dem. För det är en uppoffring som bara lyfter utan att såra eller skada.

Hade typ världens BÄSTA helg!! Fetingfest på fredagen med skräck-tema. Var färre än jag trodde skulle komma som faktiskt kom men FAAN vilket drag det var. Tror jag trillade i säng vid... 5... halv 6? Hur som helst hade vi så hysteriskt jävla kul o jag har drömt om den festen de senaste nätterna. För er som undrar, bilder kommer.

Sen passade vi småkillarna o lillhunden hemma hos pappa hela lördagen ända till söndagen  o sen blev det fika med mina brudar på söndag eftermiddag <3 Myyyyyyys!!

Sen har jag ju liksom inte bloggat på typ en vecka... Det suger lite eftersom jag gillar att blogga men liksom har svårt att hitta tid. Men det ska det bli ändring på är planen... Hur i helvete det nu ska gå till... Jaja, den som lever får se.

Sen har jag kommit på att jag är så sjuuuuuukt trött på skolan. Jag vill ha sommar, värme(för det är det fan inte på riktigt än), fest o vänner runt mig hela tiden. O det får man ju inte när skolvardagen lunkar på. Det enda jag har för tillfället är dåligt samvete. Kul? Nej. Så nu vill jag skriva den där dryga hemtentan o sen vara klar. Punkt!!

Mer då? Vi håller på att planera vår Italienresa för året. Jag, Lole o ett par-tre polare till ska dit. Jag o Lole är där i 2 veckor, de andra i typ 1-1,5 vecka. Semesteeeeeeeer!! Längtar så hjärtat skriker efter landet i mina drömmar, mitt andra hem.

Jaja, nog med drömmar. Tillbaka till verkligheten. Ett snabbt hopp i duschen, lite plugg o sen stallet hela kvällen. Livet kunde vara sämre. Jag lovar :)