Nu är det verkligen dags för en rejäl "Hiss o Diss"!

Kroppar!

Idag tänker jag hissa kroppar. Men inte vilka kroppar som helst.

Utan friska kroppar.

32:or, 34:or, 36:or, 38:or, 40:or, 42:or, 44:or, 46:or!

O alla andra storlekar som friska kroppar kan tänkas ha!

Varför är vi så fixerade av att alla ska ha samma storlek?

Det är ju sinnessjukt!

Vissa kroppar är 32:or av naturen och andra är 46:or.

Så länge vi mår bra i oss själva och inte drar på oss sjukdomar på grund av vikten (både nedbrytning av de inre organen på grund av anorexi/bulimi och hjärt- och kärlsjukdomar kopplade till fetma) så är det perfekt.

Anledningen till att jag tränar och verkligen har lagt på ett kol nu är pga. mitt handikapp, inte för att bli en size 0 (som min kropp inte alls skulle må bra av). Min rygg kommer säga upp sig eftersom jag böjer så mycket på mig för att nå saker på golvet o så. Men med en stark rygg och mage så undviker jag lika mycket ont som jag annars skulle få. Dessutom blir jag piggare när jag tränar :)

Så jag kan moraltanta helt legitimt!

O normalmycket, sund träning är bra för hälsan.

Plastikoperationer.

Jag kan gå med på att någon enskild vill förbättra sitt självförtroende genom en plastikoperation.

För vissa mår ju psykiskt dåligt av sitt utseende och kan man förbättra den psykiska hälsan kan det vara en lösning.

Nej, det jag vill dissa är att det går mode i plastikoperationer.

Det går mode i att inte tycka om sig själv.

Inte sin näsa, inte sina tuttar, inte sina läppar, inte sitt åldrande, inte sina ansiktsdrag.

Idealmänniskan som alla (många) strävar efter är 25 år gammal, har porrstjärnetuttar, überplutiga läppar á la sugfisk och ett platt ansikte.

Var tog "du duger som du är" vägen?

Så: Rådiss till "du duger bara om du ser ut som alla andra".

Älska dig själv för den du är istället!

Hiss eller diss?

O jag är supernöjd!

Känns skitbra nu och kommer nog kännas ännu bättre imorgon när jag får styla det själv.

Vad tycker ni?

Det kanske bara är för att jag är som jag är.

Eller för att jag inte har så många läsare.

Eller för att jag inte får så många kommentarer.

Men det är en sak som jag tycker är lite löjlig.

Det är bloggare som ska godkänna kommentarer innan de publiceras.

På min blogg vill jag att folk ska säga vad de tycker.

Utan att bli censurerade.

Så jag skulle aldrig komma på tanken att godkänna kommentarer.

Onödigt jobb.

Som tar tid.

Helt i onödan.

Lyssna på de snälla och/eller konstruktiva kommentarerna.

Dissa de andra.

För det finns ingen anledning att ta åt sig.

De elaka känner inte er.

Och oavsett om du godkänner kommentarerna eller inte så är du tvungen att läsa dem.

Tänkt på det?

Så: Kommentarsgranskning - Hiss eller diss?

Varför är vissa människor oförmögna att gå där det finns bar mark?

O då menar jag bar på så sätt att det inte innehåller mig.

Här går jag o där går du, hur svårt kan det vara?

Fine för att jag är relativt liten, men jag är inte microskopisk.

Så det så.