Jag Är Underbar. Och Jävligt Förbannad.

Jag bara skakar.

Så arg är jag.

Tårarna bränner bakom ögonlocken.

Fy i helvete vad hemska och okänsliga folk är!

För er som inte läst min blogg förut eller åtminstone inte följt med från början så är det så att jag har ett handikapp.

Det heter TAR-syndromet och vi är ungefär 30-40 personer i Sverige idag som har det.

För min del innebär det att jag har korta armar och knasigt blod (för få trombocyter, blöder lättare).

Korta, lite krokiga, armar.

Jag har alltid bara haft mig själv när det gäller mitt handikapp.

Självklart har jag underbara föräldrar, syskon, fästman och vänner som stöttar när det behövs, men jag har haft en längtan att träffa andra med samma handikapp.

Det skulle bli ett annat sätt att ventilera saker på.

Så jag sökte på tar-syndromet på google och fick upp typ... 10 svenska träffar.

En av dem var en tråd på familjeliv.se.

Där var det en kvinna vars väninna skulle avbryta sin graviditet eftersom barnet hon väntade hade tar-syndromet.

Och nu ville den här kvinnan veta hur missbildat barnet kunde tänkas vara och vad hon skulle vara beredd på.

Som om det var en alien som skulle plockas ut ur magen.

Och alla som svarade på tråden beklagade sig.

Oh, stackars henne.

Guuuud vad jobbigt.

Tänk vad hon måste gå igenom.

Jag tror på kvinnans valmöjlighet att kunna avbryta en graviditet.

Absolut.

Det är hennes kropp. Hon bestämmer.

Men här pratar vi om ett barn som skulle kunnat klara sig hur bra som helst.

Komma hur långt som helst.

Bli hur bra som helst.

Men som inte fick chansen.

För hon var inte "normal".

Hon dög inte.

Jag borde inte ta åt mig.

Verkligen inte.

Men jag kan fan inte låta bli.

Jag tror det är okänsligheten jag reagerar mest på.

Att det skulle vara synd om henne.

Synd om henne?!

Hur i helvete skulle det vara synd om henne?

Stackars lilla som tvingas döda ditt barn för att hon inte är precis som alla andra.

Skulle inte tro det!

Är det synd om mina föräldrar?

Är det synd om dem att de har en dotter som gått ut gymnasiet som en av de bästa?

Som har massa vänner och är förlovad?

Som läser juristprogrammet på universitetet?

Som redan nu är erbjuden jobb inom advokatyrket?

Skulle inte tro det.

När jag var nyfödd kom det fram en kvinna från Jehovas vittnen.

Kvinnan tittade på mig och sa att mamma måste ha syndat.

Att få ett handikappat barn är ju straffet för ens synder tyckte kvinnan.

Då vänder sig min mamma mot henne, tittar henne i ögonen och säger:

"Hon är inget straff.

Hon är underbar",

vänder på klacken och går därifrån.

Så till alla er som skrev i tråden.

Till alla er som är rädda för det som är annorlunda.

Till alla er som hellre fegar ur än ser möjligheter:

Jag är underbar.

Fan ta mig!

Jag är underbar.

Så fan ta er!

haha underbart, dra in lillebrorsan du bara :D

DU ÄR UNDERBAR !!!

asså det här inlägget är ju så bra så att det inte är sant. att du står upp för dig själv så och andra, men vilka dumma rent ut sagt som inte vill ha barnet för att det är handikappat? det är fortfarande ett barn. och du är ett jättebra exempel som klarat dig jättebra trots att du har ett handikapp. det är absolut ingen synd att ha fått ett barn som är handikappat.



bra skrivet :D

du är inte bara underbar. du är underbarast. :)

och den coolaste lille fightern som går på denna jord. det var den kvinnan som inte förtjänade att vara mamma, en mamma ska skydda, älska och stötta sitt barn. Älskar dig min nästansyster <3

Hej!



Blev så glad när jag hittade din blogg! Jag fick världens finaste lilla kille i mars. Vid förlossningen upptäckte vi att hans armar var korta och en vecka senare upptäckte läkarna att hans trombocyter är låga. Läkarna misstänker nu starkt att han har TAR. Jag läste också tråden på familjeliv precis efter vi fått veta att Nila troligtvis har TAR-syndrom och det som stod där gjorde även mig ledsen. Du verkar vara en fantastiskt person! Du får gärna maila mig om du har lust, skulle så gärna vilja få prata med någon som har TAR-syndrom. Massa kramar till dig!! /Marlene

You most definitely have made this blog into something special. You clearly know what you are doing, you have covered so many bases.

Generally I never read whole articles but the way you wrote this information is simply amazing and this kept my interest in reading and I enjoyed it.

Thanks for spending the time to discuss this, I feel strongly about it and love reading more on this topic.