...

Ni vet de där dagarna. När allt känns hopplöst. O ledsamt. Det känns som om livet sakta flyter fram. Men att man själv lika sakta drunknar. Att alla man älskar sitter i roddbåtar runt omkring en. Att man låtsas som om man simmar. För att de inte ska misstänka hur man mår. För att de inte ska bli ledsna när man säger att man känner sig ensam. Trots att de sitter där bara en liten bit bort.

Ibland blir de känslorna överväldigande. Som när jag var yngre och levde i ett enormt destruktivt förhållande. Jag grät i duschen. Skar mig i armvecken och på insidan av överarmarna. För att sen kunna gå med huvudet högt och med ett leende på läpparna. För att ingen skulle märka min ångest.

När det tog slut lovade jag att aldrig mer göra så mot mig själv. Att det måste finnas andra bättre och mer konstruktiva sätt att ventilera ut ångesten på. Och det lyckades jag med. Plugga hårt. Dricka för mycket kaffe i underbara vänners sällskap. Vara i stallet för mycket. Bra saker som gjorde mig glad. Och det är jag så himla stolt över.

Tyvärr kommer de känslorna tillbaka ibland. Som ikväll. När jag varit ensam en hel dag. När jag inte kunnat ta mig till skolan för att pollenallergin är alldeles för överdjävlig. När de som står mig närmast har annat för sig och inte har tid att prata. När de sitter i sina båtar och är precis så underbara som de är, och jag inte kan förmå mig att berätta att jag inte kan simma just idag och behöver en hand. För det känns så fånigt. Varför mår jag dåligt? Av ingen anledning. Vad är det som är fel? Jag vet inte. Ingenting egentligen.

Och häri ligger ytterligare en utmaning. Att hitta en ångestventil när livet inte riktigt hänger med och hjärnan vill för mycket. Ett sätt att lära sig simma även när benen är tunga som bly av ingen anledning alls. Det är en del av att leva antar jag. Jag tar nya tag imorgon. I ett liv som inte alltid är så lätt att förstå sig på. I en pollendränkt värld som just nu jobbar emot mig. Men det skiter jag i. För imorgon är en ny dag med oändliga möjligheter. O tacka Fan för det!!


Kommentarer

Kommentera så blir jag glad:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ingen annan än jag tittar)

Vad heter din blogg?:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0