Är taggad.
Men livrädd.
Mamma peppar och försöker tagga till mig.
För hon vet hur mycket jag vill åka, hur extremt mycket jag behöver det här.
Jag har inte fattat att det är 5 dagar kvar i Sverige innan jag blir italienare för 4 månader.
Jag har inte fattat att jag borde börja packa.
Att jag borde börja fundera på vad jag bara måste ha med mig.
Vilka jag måste säga "hej då" till.
Vilka jag måste krama om innan jag kan åka.

Det är gaaaaalet!!
Mitt äventyr.
Bara bara mitt äventyr.
Det börjar på måndag.
Ett nytt land.
Nya människor.
Ett annat språk.
Jag är avis på mig själv.
För jag fattar inte att det är jag som ska iväg.

Mot oändligheten, och vidare!!