Sen jag var liten har jag velat ha folk runt mig. När jag lekte inne eller var ute i prylade. Till och med när jag badade ville jag ha sällskap (därav historien då pappa hoppade i badkaret med kläderna på). Jag är helt enkelt inte ensamhetstypen.

Så ikväll säger jag nej till ensamhet:

NEJ TILL ENSAMHETEN

Jag vill inte sova ensam. Inte bada ensam. Inte vakna ensam. Inte behöva titta upp mot där du ska vara och inse att du inte är det. Inte behöva känna att det som händer mig just nu inte betyder något. Att jag kan skrika utan att någon hör.

Att vara ensam gör mig rädd. För det är då man är som mest sårbar.

Så, åt helvete med ensamheten! Släpp in de du älskar o beundrar. De du känner dig trygg med. Fyll ditt liv med sådant som du mår bra av. Berätta för din älskling hur mycket det betyder att han/hon bara finns där. Mer närhet till folket! Så det så.

Kärlek <3

Nea